Muscle of Love (1973) – Det här albumet är ett av dem som helt
klart har fått stå i skuggan för större framgångar, men det innebär inte att
det här inte är en riktigt bra platta ändå! Det är den sista med det riktiga
bandet och en temaplatta som behandlar tonårsaggressioner och tillhörande
ångest. Vinylversionen av skivan, för oss som är tillräckligt gamla för att
komma ihåg dem, var förresten en riktigt cool sak, med skivan liggande i en
wellpappslåda istället för ett reguljärt konvolut.
Nåja, musikaliskt påminner det en
hel del om de bättre plattorna, föregående Billion Dollar Babies och Killer,
men känns många gånger mer pretentiös än vad de plattorna gör. Samtidigt verkar
det finnas hur mycket glimt i ögat som helst på en del låtar såsom Working
up a Sweat och Never Been Sold Before. Det känns
överlag som mycket musikalinspirerat och kanske mindre renrockigt än vad de
traditionella Michael Bruce låtarna
som jag talat mycket om tidigare. Han är fortfarande inblandad i många av
låtarna och har skrivit fyra av dem tillsammans med Alice Cooper. Som för övrigt är den här plattans ständige
upphovsman och är inblandad i allt!
Men, och det är faktiskt ett
ganska stort men, det finns inga direkt hittar på skivan och det var väl bara Teenage
Lament ’74 som letade sig in på några listor överhuvudtaget även om Muscle
of Love också släpptes som singel. Detta gör att, medan det här egentligen
är ett alldeles utmärkt album, man inte riktigt får fram den där sista gnuttan
som behövs för att placera det på de allra högsta piedestalerna. Det får helt
enkelt nöja sig med att bli omsprunget och placera sig en bit längre bak i kön.
Ett speciellt hedersomnämnande måste dock ges till Man With The Golden Gun,
som skulle bli ledmotivet i Bondfilmen med samma namn, och den är faktiskt
riktigt bra och passande i sammanhanget, men producenterna ändrade tydligen sig
i sista stund… – 7/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar