Nytt album från U.D.O.!

Finns ute nu! Jag har missat den totalt. Dock kan jag konstatera att den borde få nåt slags pris för mest gräsliga omslag någonsin..

Saxon – Solid Ball of Rock – 1991

Oj! Jag minns inte ens när jag lyssnade aktivt på Saxon senast! Den senaste skiva jag införskaffade var på vinyl före CDns tid så det är ett tag sedan nu. Vad jag ryckte minns jag verkligen inte. Hur som helst så var det Innocence is no Excuse om jag inte minns helt fel. Var för jag lutade lyssna på dem har jag ingen aning om för jag har för mig att jag verkligen gillade dem. I skivbackarna att även Crusader och The Power and The Glory, det vet jag.

Därför var det med spänt intresse som jag tog mig an den här. Det är väl i och för sig som det brukar vara, det är oerhört intressant att utforska musik man inte riktigt har koll på. Dock är det inte lika roligt, som här när man blir besviken över resultatet. Saxon visar sig vara lite för mesigt för min smak. Om det sen är bandet som har ändrat på sig eller mina preferenser ska jag låta vara osagt. Besvikelsen infann sig i alla fall.

Men dåligt är det verkligen inte! Det är kompetent framförd och skriven musik. Och ingen ska komma och säga att Biff Byford inte kan sjunga!

5/10

Video: Brothers Among Wera

I pressreleasen står det "Ingen lämnas oberörd". Jag håller med! Det här är stämsång med stort S!
Album på gång! Missa inte det!

Melissa Etheridge - This is M.E. - 2014

Det börjar bli riktigt svårt att skriva om Melissa Etheridges plattor numera. Hon håller en oerhört hög lägsta nivå och även om hon egentligen inte presenterar  några direkta nyheter är det fantastiskt bra lyssningsvärde på hennes skivor. Förväntar man sig nyskapande bör man nog hålla sig borta men det är det dom är grejen, man vet vad man får redan från början resten är egentligen bara en nyansering.

På den här plattan lyckas hon ypperligt. Första halvan är något bättre i mitt tycke, här ligger de starkaste låtarna. Jag kan inte precis pinpointa texterna generellt men jag kan åter konstatera att det är en av Melissa starkaste sidor. Till exempel förälskade jag mig genast i plattans andra låt - Take My Number, som blickar tillbaka mot en svunnen skoltid. Vad som var och vad som blev. Det är ett ämne som är kärt för mig av rent personliga skäl. Hon uttrycker det fantastiskt väl.

Jag vill påstå att det här är Melissa Etheridges bästa platta på ett tag, åtminstone sedan Awakenning. Jag gillar den skapt! 

8/10

Johnny Bode - Bordellmammas Visor - 1968

I mitt barndomshem hade vi, kanske trettio kassetter. Jag minns inte alla men att den här skivan fanns i sin helhet på nummer nio. det kommer jag ihåg. Jag minns också min fascination för den. På den tiden var det väl lite förbjudet kanske och det är det väl fortfarande lite också. Jag menar, det är ganska få radiospelningar från den här plattan. 

Ska man ignorera texterna, som onekligen är ganska explicita, handlar det om ganska fantastiska melodier som är svåra att få ur skallen. Både Johnny Bode och Lillemor sjunger så där skönt och ärligt. Man får aldrig uppfattningen att det är gjort för att chocka eller bryta mot normerna. Fast sannolikt är det väl just det som det ä frågan om. Hade den har skivan varit ihågkommen om det inte hade varit låtar som Runka mig med vita handskar på eller Mutta spricka polka?

Troligtvis inte. Riktigt rumsrent är det inte och man får välja sina sammanhang att lyssna men jag gillar det här. Jag gillar svenska kupletter och visor och där är det här ett utmärkt tillskott. Strunt samma om orden kuk, fitta, knulla och pippa med flera är ständigt närvarande. Det är förfarande skickligt hopsnickrade låtar och texter. Det här är ett stycke svenskt kulturarv!          

8/10