Investerade i några nya Karusellsinglar!

Arch Enemy – War Eternal – 2014

Lite kul är det med band som har kvinnliga growlare. Detta har Arch Ememy, en ny för skivan tillika. Ny i bandet är nämligen Alissa White-Gluz som tar över vokalistrollen. Förvisso är jag inte jätteförtjust i vokalisttekniken men man får ju berömma ovanligheten i sig. Det hörs inte ett dugg att det är en kvinna heller. Det hade jag inte väntat mig!

Musikaliskt rör det sig om melodisk Death Metal. Det är en genre som jag inte har jätte stor erfarenhet av. Jag kan tycka att det blir lite motsägelsefullt. Å ena sidan är det stenhårt medan det å andra sidan är lite mesigt nästan. Det blir bara märkligt för mig. Det vill nog till att det är lite bättre producerad än så här för att jag ska bli riktigt intresserad. Därmed inte sagt att produktionen är dålig. Det är bara inte så top notch som man skulle önska.

För min del är det för mycket Death Metal, för lite melodi. Den melodi som finns låter lite för mesigt och så gillar jag regelrätta Thrash-riff bättre än vad det här bandet lyckas åstadkomma.

5/10

Kobra and the Lotus – High Priestess – 2014

Kobra and the Lotus är inget band jag har hört talas om sedan tidigare men man får onekligen säga att det fantasifulla omslaget känns lockande. Tydligen upptäckte självaste Gene Simmons bandet en gång i tiden och det borde väl borga för något? Men tro för den delen inte att det är musik som påminner om Kiss på något sätt, det är det verkligen inte. Det är någon märklig blandning av Thrash- och Power Metal, mest med betoning på den senare varianten.

Bandet har bytt rätt mycket medlemmar sedan det formades 2009 och den centrala punkten har hela tiden varit sångerskan Kobra Paige. Det blir en helt annan sak att lyssna på Heavy Metal med kvinnliga vokalister. Rösten är som regel ljusare och det torde vara lättare för de flesta att nå riktigt höga toner jämfört med deras manliga kollegor. Kobra Paige gör det riktigt bra och det känns befriande att hon inte är en klassiskt skolad sopran som så ofta är fallet i hårdrocksmusiken. Hon är en rocksångerska helt enkelt.

Kobra Paige

 För mig var det upplyftande att lyssna på skivan, som är deras tredje. Det är inte musik som man redan har hört till leda även om man känner igen sig i de musikaliska utsvävningarna. Emellanåt hänger sig sångerskan åt lite annorlunda fraseringar som jag tycker piggar upp och i och med att plattan är lite av en hybrid där man blandar genrerna blir man inte trött på den. Avslutar gör förresten Lost in the Shadows som doftar Folk Metal lång väg. Det finns mycket att upptäcka och mycket att njuta av här så mycket är helt klart!

7/10

Alestorm – Sunset on the Golden Age – 2014

Säga vad man vill om Alestorm men det har onekligen hittat sin egen nisch och följer den stenhårt. De kallar själv sin stil för True Scottish Pirate Metal och det är en fantastisk beskrivning av vad det handlar om. Det är nämligen precis så det låter. Det är klatschiga melodier som doftar saltvatten. Det är lätt att känna igen soundet det är i det avseendet ganska lättlyssnat.

Problemet är att när man har hört en låt har man hört alla. Det är förstås en överdrift men ändå inte långt från sanningen. Självklart har jag inte hört allt bandet släppt på skiva men med Black Sails at Midnight i bagaget känner jag att jag har tillräckligt statistik i ryggen för ett sådant uttalande. Därför blir det här rätt tråkigt redan innan skivan är slut vilket är synd eftersom jag tycker band som Alestorm bör premieras. De som vågar bryta sig loss och köra sin egen grej är föredömliga.

5/10

Nytt från Overkill!

Den här har jag glömt att rapportera om. White Devil Armory släpptes tydligen 2014-07-22.