Efter att ha givit Dimmu
Borgirs album In Sorte Diaboli full pott i min recension
blev jag lite nyfiken på vilka andra band trummisen ”Hellhammer” medverkat i. Det är
tydligen en mycket ansedd trumslagare på den norska black metal scenen så det
var med stort intresse jag införskaffade den här - Mayhems senaste album, med hopp
om en riktig höjdarplatta. Mayhem räknas ju dessutom till pionjärerna inom
norsk Black Metal så det var väl lite intressant av den anledningen också
eftersom jag aldrig hade hört dem förr. Men ärligt talat så vet jag inte
riktigt vilken kategori jag ska placera det här inom, Black Metal? Death Metal?
Det är bara kaos i mina öron och jag kan knappast urskilja någonting annat är
väsningar, grymtningar och skrikande bland allt trumslagande. Jag vet inte om
en trumslagares skicklighet bedöms med hur snabbt han kan spela på baskaggarna
som grund eller om det är taktkänslan som räknas men ”Hellhammer” är i alla fall snabb…
Själva produktionen är så undermålig att det är irriterande att lyssna på och
jag ska villigt erkänna att jag aldrig mer kommer att spela denna platta. Jag
är medveten om att det finns någon form av tanke med att plattorna inom denna
extrema genre ska låta så illa som möjligt (för att vara antikommersiella eller
liknande) men jag har aldrig riktigt fattat grejen. Tydligen fick den här trots
allt någon form av utmärkelse för bästa metalalbum 2007 där en av motståndarna
var just Dimmu Borgirs In
Sorte Diaboli – Obegripligt!
Allmänt om musik, nyheter, recensioner, tips, med mera! Allt från hårdrock till visor, svenskt och utländskt.
Visar inlägg med etikett 01/10. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 01/10. Visa alla inlägg
Mayhem – Ordo Ad Chao – 2007
Etiketter:
01/10,
2007,
Black Metal,
Mayhem,
Metal
Recension: Matandarnas Transgalaktiska Hiphopkapell: The Next Generation – Barnvisor för Vuxna – 2002
Matandarnas Transgalaktiska Hiphopkapell: The Next Generation –
Barnvisor för Vuxna – 2002
Jag är väl inte dummare än att
jag begriper att det här gjort på skämt, men även om det inte är på fullt
allvar finns det vissa grundregler man måste följa för att det ska bli
musikaliskt försvarbart tycker jag. Instrumentalmusikaliskt har jag väl inget
emot det här egentligen, jag vet inte riktigt vad jag ska jämföra det med
egentligen men det låter lite jazzigt så där. Som Bo Kaspers Orkester kanske (och nu inser jag att jag är ute på hal
is) och skulle kunna vara hur bra som helst. Men sången? …och texterna är inte
av denna världen. Jag fattar att det ska vara roligt men det är det verkligen
inte, det blir bara tramsigt och med tanke på att sången fungerar urusel finns
det inget annat att göra än att utdela det mest miserabla betyget vi har här på
Magnifik Musik! Till skivans försvar
hör att den (lyckligtvis) bara innehåller fem låtar…
1/10
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

