Monty Python – Sings – 1989

I sina bästa stunder finns det inget som är roligare än Monty Python. Det har jag hävdat vid många tillfällen och det gäller inte minst den här skivan med sånger från eras karriär. Jag har inte råkoll på deras musikalitet men det är för mig helt uppenbart att det är Eric Idle som är den mesta kompositören bland de sex. Det är också han som har skrivit flest av de texter som får betraktas som skivans huvudattraktion. Alla sex är dock medverkande på ett eller annat sätt i skapelseprocessen och alla är också framförare på ett eller annat sätt. Michael Palin gör the Lumberjack Song. Eric Idle gör Always Look on the Bright Side of Life som torde vara Monty Python gängets största hit. Terry Jones står för skönsången i Never be Rude to an Arab och till och med John Cleese och Terry Gilliam sjunger Eric the Half a Bee respektive I’ve Got Two Legs. Skivan gavs ut till minne av Graham Chapman som självklart medverkar också, inte bara som aska…

Men allt är inte jättekul på skivan. Det är som sagt i sina bästa stunder de är oslagbara inte hela tiden. Några låtar är allt för långdragna och seriösa [sic] för att göra sig själva full rättvisa. Monty Python ska vara galet och helt utflippat för att vara som bäst. Det ska vara en gnutta osmaklighet i det och det finns väl få som skulle kunna göra The Penis Song full rättvisa utan att det blir plumpt och tramsigt. Det är tramsigt nu också men på alldeles rätt sätt.

Jag kan inte precis redogöra för var allt material kommer ifrån men en del torde komma från TV-serien Monty Pythons Flying Circus och annat från deras filmer såsom Life of Brian, Meaning of Life och MontyPython and the Holy Grail. Hur som helst är det här en skiva som är väl värld att skaffa om man är intresserad av det brittiska humorgängets musikalitet. Det är stor underhållning även om man efter ett hundratal genomlyssningar väljer att hoppa över vissa spår.

8/10