Megadeth
Th1rt3en
2011
Roadrunner Records: 168617702
Som titeln antyder är det här det
trettonde albumet från Megadeth. David Ellefson har återvänt på bas och
allt är faktiskt sig helt likt. Megadeth
fans kommer att känna igen sig även om de med nödvändighet inte kommer att
älska plattan. Jag upplever att det ofta är så med Megadeth, det är kompentent på alla sätt och vis och jag tillhör
även dem som gillar Dave Mustaines
röst, vilket jag har förstått att inte alla gör. Hur som helst lär fansen känna
igen det de får, kanske blir de inte överförtjusta utan som jag – milt besvikna.
Men erfarenheter säger att det brukar vara lite si och så med Megadeth, ibland lyckas de få till
riktigt bra plattor som såsom de tidiga nittiotalsplattorna Countdown to Excinction och Youthanasia som tillhör det bästa som
kommit under nittiotalet överhuvudtaget!
Och faktum är att det var väl
just efter dessa plattor som de började fladdra lite i kvaliteten och Megadeth hittade aldrig riktigt
tillbaka till stabiliteten de hade i början av sin karriär. Plattor som Risk och Cryptic Writings har en del kvar att önska och den här ligger väll
någonstans i gränslandet mellan dessa båda ytterligheter. Det är absolut inte
dåligt men kanske lite tråkigare än vad jag hade hoppats på, liksom lite utan
den nerv som ibland kan infinna sig när Dave
Mustaine verkar tro på det han sjunger om. Det här chans innehållslöst utan
att ytan på något sätt egentligen blir skavd.
Produktionen kan jag inte klaga
på och om jag skulle drista mig till någon jämförelse skulle det i så fall bli
med Rust in Peace som många verkar
ha som absolut favoritplatta med bandet. Totalt sett kanske en platta som man
både kan ha och mista men är man komplettist som jag har man väl egentligen
inget val. Den ska stå i hyllan! Den är ju trots allt mera bra än vad den är
dålig om man uttrycker sig lite klumpigt.
6/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar