I stort sett inget vidare debutalbum. Visst
finns det några låtar, med hyggliga melodislingor, som emellanåt poppar upp i
hjärnan (Live Wire, Come on and
Dance, Public Enemy #1) även efter man stängt av, men i stort sett finns
det inga minnen kvar så fort låtarna är slut. Tramsiga texter som skulle kunna
vara skriva av vilken finnig, pubertal tonårsgrabb som helst är genomgående och
musikaliskt känns det som man fått skivkontrakt enbart genom sin image. Kanske
kan man skylla en del av det skramliga soundet, för här låter det verkligen
inte bra, på att bandet själva producerat plattan, något som man på de följande
plattorna överlät till andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar