Om Human Wheels var JohnMellencamp “light” så är det här raka motsatsen, åtminstone
produktionsmässigt sett. Jag har visserligen inte hela John Mellencamps hela diskografi i huvudet, men jag har sällan hört
några gitarriff vara så ”hårda” som här, så ”distade” som här. Som gammal
hårdrockare vurmar jag kanske lite extra för detta och jag förälskade mig
snabbt i soundet som denna skiva avger. Vad kan man säga mer då? Jo, att första
halvan är bättre än den andra. Det är lite mer riff i början, även om man
kanske inte kan kalla det riff om man ska vara riktigt strikt. Det är i alla
fall lite mer framträdande gitarrer! Mer gitarrdrivet helt enkelt. Det betyder
inte att det är speciellt subtilt i andra halvan av skivan heller, det är
ganska framträdande där också. Jag tycker att John Mellencamp har hittat en form här som åtminstone trivs mycket
bra i mina öron. Det är helt klart en av de allra bästa Mellencampplattorna som jag har i mina hyllor även om det är en
helt annan typ av musik än vad det var i början av karriären, eller första
halvan av den i alla fall.
8/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar