Recension: Collan - Utantill - 2001



Collan:
Utantill
CD
Nonstop Records: NSM 33-36
2001

Jag har ett speciellt förhållande till Collan, eller Collan Staiger som han egentligen heter. Jag skulle tro att det var i slutet av 90-talet som jag hörde honom första gången och blev helt bortblåst, hänförd och inspirerad av själv tonsätta Nils Ferlin! Det var på Kristianstadsdagarna och jag var sannolikt halvfull, men det spelade ingen roll. Collans musicerande, de fantastiska texterna och hela uppenbarelsen var magnifik. Jag ägnade sedan lång tid åt att söka efter material med honom, glömde honom för en tid, fortsatte att leta etc. Slutligen glömde jag bort honom igen för ett antal år. Av en händelse sprang jag på en skiva med honom på biblioteket av alla platser, jag blev förstås eld och lågor men också oerhört orolig. Det man minns med sådant välbehag som jag minns Collan tenderar att rendera besvikelser. Minnena är oftast mer positiva än själva verkligheten.

Oroligt satte jag alltså på skivan… Och jag blev inte besviken! Jag saknar någon låt som jag minns från liveframträdandet men på det hela taget är det hur bra som helst. Det är förstås trots allt inte lika gudabenådat som mitt minne ville göra gällande men ändå riktigt bra! För Er som inte haft lika stor tur som jag och redan hört Collan handlar det alltså om akustisk musik, folk eller folkrock kan man väl säga, visor om man vill göra det enkelt för sig.

Instrumenteringen är enkel, gitarr, trummor och fiol, någon spelar väl kontrabas och så finns där dragspel också. Inga konstigheter alls, men Collan gör mycket med det! Det låter som naturligaste sak i världen att framföra sina låtar och det finns grym spelglädje i de mer intensiva låtarna. Det är också dessa som jag finner vara de absolut bästa. Det är inget fel på de långsammare, mer eftertänksamma bitarna heller men de lite snabbare passar mig bättre. Det blir lite mindre släpigt helt enkelt.

Collans röst låter lätt Göteborgsk, lite grand som Björn Rosenström i sina mest seriösa stunder kanske. Nja, det är kanske lite för mycket dialekt ändå. Collan är mera rikssvensk men visst hör man ursprunget.

I texterna finns det allvar och klurigheter. Det finns metaforer och rim som han tackar Nils Ferlin för i textbladet. Det är uppenbart en stor förebild för honom och det är väl inget konstigt i det. Det finns stora ambitioner i berättandet utan att det någon gång blir pretentiöst. Kort sagt så gillar jag det här och kommer att införskaffa allt som framledes kan tänkas släppas på platta av Collan. Nu vet jag att vägen inte varit helt spikrak för Collan och att han, förutom Nils Ferlin, även tackar Mikael Scherén utan vars pengar den här skivan inte hade blivit av. Jag kan bara instämma, tack Mikael Scherén och tack Collan för att den här skivan fick se sitt ljus till slut. Blir det dags igen kanske jag kan bistå med en och annan krona också!

8/10

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar