Det här är egentligen en ganska bra skiva, det är många medryckande melodier och om man tar det för vad det är finns det faktiskt underhållning att hämta här. Sonja Aldén har en mycket behaglig röst och även om det är genant att säga det så har jag vid flera tillfällen uttryckt åsikter om att Shirley Clamp skulle ha Sveriges bästa schlagerröst. Men med den här skivan i ryggsäcken så inser jag att jag vid något tillfällen blandat ihop Shirley Clamps röst med Sonja Aldéns… Det säger väl en hel del om Sonjas röst, och mig också som lyssnare kanske. Nåväl… det är alltså schlager det handlar om, i alla fall om man inte kan säga att melodifestivalslåtar är en genre i sig, för då skulle jag stämpla den här skivan med det epitetet. Det låter helt enkelt melodifestival och schlagern är väl egentligen borta från melodifestivalen sedan många år i alla fall. Dock blir det lite tjatigt, monotont och tråkigt framåt slutet, det finns inte så mycket som bryter mönstret och det är lite synd för det finns onekligen kvaliteter!
5/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar