Allmänt om musik, nyheter, recensioner, tips, med mera! Allt från hårdrock till visor, svenskt och utländskt.
Nyheter: Magnum - Escape From the Shadow Garden
Civil War – The Killer Angels – 2013
Först gjorde jag inte riktigt kopplingen
till vad det här var för något. Jag lyssnade och kunde konstatera att det lät
som en korsning mellan Hammerfall och
Sabaton, med en sångare som under
stundom har drag av Ronnie James Dio.
Sedan slog det mig… Civil War… Sabaton… Jo! Det är nämligen så att Civil War består av de avhoppade
medlemmarna från Sabaton. Inte
konstigt att de bär spår av sitt forna band. Sen mindes jag att jag hade läst
en intervju med dem strax efter avhoppet, alltså innan skivsläppet, där de
konstaterar att de inte alls kommer att köra på samma inriktning som Sabaton – krigstexter av olika slag.
You could have fooled me!
Visst, det är verkligen inte alla
texterna som är uppenbara krigssånger men det finns trots allt några stycken
där man inte behöver analysera särskilt mycket för att komma underfund med hur
det ligger till. Men det spelar mig ingen roll. Jag gillar det här Power Metal
bandet. Jag tycker att det hittar sin egen grej trots att det finns andra som
också gör liknande saker. Låtarna är lätta att lära sig och redan efter några
få genomlyssningar kan man nästa sjunga med. Jag vet att inte alla uppskattar
detta fenomen men jag menar att det är en bra egenskap när det gäller just
Power Metal. I andra former av mer extrem Metal kanske det är av ondo men inte
här alltså.
Ska jag skryta så fick jag tag på
skivan av en ren slump. Den hängde med när jag köpte en tidning, en begagnad
tidning rent av. Vad jag fick ge? Fem spänn! Sällan har en skiva varit mer
prisvärd!
8/10
Etiketter:
08/10,
2013,
Civil War,
Power Metal
Malfeitor – Incubus – 2009
Egentligen är jag inget fan av extremare metal. Men jag
tänker så här: någon gång måste man ju hitta något som verkligen faller en på
läppen och som är undantaget som bekräftar regeln, dessutom är det ju så
fantastiskt roligt att utforska och upptäcka sådant som man inte sedan förut
kände till. Som Italienska Malfeitor
till exempel. Var jag har fått skivan ifrån har jag ingen aning om men det är
inget som är nyinförskaffat i alla fall. Kanske har jag hittat den begagnad
någonstans, jag vet inte.
Jag vet inte så mycket om bandet och jag fick fuska lite
för att konstatera att det är ett italienskt Black Metal band. Likaså fick jag
använda google för att få reda på att det är ett numera splittrat band och att
det här är deras andra och sista fullängsskiva. Hur jag ska beskriva musiken
vet jag inte riktigt, det är lite för mycket för mig. Jag uppskattar det inte.
Det är väl ok rent musikaliskt sett och det är inte Black Metal av den formen
som ska vara så ljudtekniskt dålig som möjligt (tack och lov). Det innebär väl
inte att det är någon ljudekvilibristisk platta heller men det låter i alla
fall inte illa rent produktionsmässigt.
Tyvärr skramlar musiken lite för mycket för min smak. Jag
har svårt att urskilja riff och jag vet inte om det finns så många heller. Vokalisten
drar på för fullt med en skrik/väs stil som jag inte heller uppskattar.
Dessutom tycks det mig att det finns en gnutta narcissism inblandat i
produktionen då man i konvolutet bland annat kan läsa följande. Lyrics, concept, art-direction by M Fabban and M Fabban only. Jag gissar att det är en
dominerande medlem…
2/10
Etiketter:
02/10,
2009,
Black Metal,
Malfeitor
In Memoriam – Alice Babs – 1924-2014
Först var jag fundersam om jag skulle skriva det här för Fanatisk Film eller Magnifik Musik men kom fram till att,
även om Alice Babs gjorde ett antal
filmer, så var hon i första hand musiker och sångerska! Min relation till henne
är ganska skral, jag har sett Swing it magistern och jag har någon skivan med
henne. Det är allt. Men alldeles oavsett om jag är hennes största fan eller
inte så går det inte att komma runt det faktum att hon hade en alldeles oerhört
speciell röst.
Jag minns förresten att jag gjorde en jämförelse med
hennes gamla inspelning av just Swing it
Magistern med en nyare dito. Den senare versionen hade så klart alla
förutsättningar av att vara bättre producerad. Och jag kan verkligen inte säga
att Alice Babs röst hade några
skavanker. Likväl föredrog jag den äldre versionen på grund av tiden den
gjordes i. Det fanns en annan inlevelse genom att, dels Alice var yngre och
hungrigare, dels att jazzen som sådan var yngre. Den senare versionen var ett
säkert kort och en låt som bara var tvunget att finnas med på en nostalgisk
återblick.
Den senaste tiden har det varit på tapeten om hon har
blivit korrekt behandlad av äldrevården eller inte. Det har debatterats både i traditionella
medierna men även på sociala medier. Jag känner att det inte längre finns någon
relevans i diskussionerna. Postuma debatter kan visserligen främja framtida
situationer men för Alice del är det över. Vila i frid!
Alice Babs blev 90 år!
Pantera – Cowboys from Hell – 1990
Det här är ingalunda Panteras
första album, faktiskt det femte, men Cowboys
from Hell var den skivan som slutligen fick Pantera att placera sig i samma skara som de riktigt stora banden.
Med andra ord var det en kommersiell framgång som de tidigare hade saknat.
Letar man efter begagnade skivor är sannolikheten stor att det är Cowboys from
Hell som är den första skiva man hittar med bandet.
För mig låter det som att bandet inte riktigt är klart
än. Det är på rätt väg men det finns fortfarande en del att jobba på. Det är
inte självklart om plattan ska räknas till Thrash- eller Heavy Metal. Den är
väl helt enkelt lite eklektisk i det avseendet. Fördelen är att det aldrig blir
för mycket av gitarrfilande och att Power Metal tendenser hålls på ett minimum.
Själv tycker jag att andra halvan av skivan är den bästa, det är då det börjar
märkas att Pantera är ett band att
räkna med och det är också här de mest innovativa gitarriffen återfinns. Det
blir faktiskt riktigt bra till slut även om jag var skeptisk efter den
återhållsamma inledningen med titelspåret.
Det blir alltså inte en alltigenom mästerlig platta för
min del men det är tillräckligt bra för att jag ska bli intresserad av att
lyssna in mig mera på bandet. Det blir definitivt några av de efterkommande
plattorna men det skulle också vara intressant att höra vad de hittade på före
det kommersiella genombrottet.
7/10
Etiketter:
1990,
Dimebag Darrell,
Heavy Metal,
Pantera,
Thrash Metal
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)