Melodifestivalen 2015, Delfinal 1 – en krönika – typ…


Egentligen hade jag tänkt att jag inte skulle skriva fler krönikor om melodifestivalen men jag känner att jag inte riktigt kan låta bli. Nu blir inte det här lite uppstyrt och strukturerat som tidigare krönikor har varit. Mer en avslappnad reflektion över eventet egentligen.

Först och främst kan jag konstatera att Sanna Nielsen är helt ok som programledare. Hon är förstås bättre som sångerska men hon gör ett riktigt bra jobb. Hennes kollega Robin Paulsson är jag dessvärre helt obekant med sedan tidigare men även han visade på scennärvaro och faktum är att det skämt, som traditionellt sett brukar vara ganska plumpa, faktiskt gick hem igår. Kanske beror det på vem som säger dem och på vilket sätt de framförs? Det funkade i alla fall! Jag gillade också programledarnas musikaliska eskapader. Visst, Robin Paulsson är komiker och inte sångare, det märks, men jag tycker han klarade sig bra!



Själva tävlingen då? Jodå, det var väl som det brukar vara. Ett gäng låtar som alla tycks hade i de sociala medierna. Några var bättre än andra men tyvärr måste jag erkänna att min favorit i gårdagens startfält inte tog sig vidare. Det gjorde däremot Eric Saade (vilken överraskning) trots att han verken hade en låt eller en scenshow som kan mäta sig med det han tidigare har ställt upp med. Det är min åsikt förstås. Det var väl ok, men som sagt inget som kommer i närheten av tidigare bidrag.

Jessica Andersson var snyggast igår, det är förstås inte så svårt för henne då hon är oerhört vacker. Inget som har med det musikaliska framförandet att göra kanske men vidare gick hon i alla fall med sin ballad. Helt ok den också.



Jag tänker inte ens kommentera vad jag tyckte var totalt bedrövligt med ett av dessa bidrag gick i alla fall vidare till andra chansen. Förresten behöver jag väl inte hymla. Bland mina preferenser ingår som regel inte rap.

Sen går det förstås inte att komma runt att kommentera den tredje programledaren, sidekicken Filippa Bark. Det är förstås inte en riktig person utan en karaktär spelad av skådespelerskan Sissela Benn. Grymt jobbig men samtidigt fantastiskt underhållande. På gränsen till lyteskomik kanske men jag gillar det skarpt. Man behöver inte alltid ta allting så allvarligt och läsa in för mycket i det som sägs och det som framförs. Om man tar det för vad det är blir det bra mycket mer underhållande!


Överlag tycker jag att det var ett trevligt program. Kanske inte så mycket konfetti, flärd och glitter som vi är vana vid men heller ingen diskbänksrealism. Det är bara att se fram emot nästa delfinal! J