HEX – HEX – 2013

Jag har ett litet försprång när det gäller HEX, jag har nämligen redan recenserat en trelåtars promo med dem tidigare. Således visste jag ungefär vilken sorts musik det handlade om och jag blev inte besviken. Det negativa med promon var att den hade alldeles för få låtar. Det är förstås inget problem här och jag överdriver inte om jag säger att jag inte har lyssnat på något annat än den här skivan de senaste dagarna.

Ska jag jämförs den musikaliskt med något annat har jag problem. Det finns säkert andra band som HEX har hämtat inspiration ifrån men det är i så fall band som jag vanligtvis inte lyssnar på. Jag vet att det finns en uppsjö inspirationskällor men eftersom jag inte har någon personlig koppling till dem lämnar jag dem därhän.

Jag tycker att det musikaliskt låter en aning industriellt. Det är ett sound som jag brukar ha svårt för, men det här ligger på rätt sida gränsen och det är aldrig överdrivet. Det är inte riffbaserad musik utan bygger mer på melodier, vilket jag gillar. Vidare är det förstås distade gitarrer och så vidare men mest av allt är det vokalistdrivet. Detta gör att melodierna sätter sig grymt snabbt och redan efter ett par genomlyssningar kan jag nästan sjunga med i texten. Inte för att jag kan sjunga kanske men någon form av framförande handlar det i alla fall om.

Jag rekommenderar helt klart den här skivan för de som, liksom jag, är intresserade av att höra något som inte är stöpt i samma mall som allting annat nuförtiden. HEX vågar stå på egna ben och gör sin egen grej och det är mycket värt bara det!

8/10