Det är svårt för mig att skriva om Mäster
Cees
utan att falla in i långa konstruktioner av superlativ, ändlösa upprabblingar
av briljanta textcitat, ordformer och så vidare. Här känner jag mig dock nödgad
att inta en så objektiv roll som möjligt och leta efter fel/mindre kvalitativa
egenskaper, som jag annars helt skulle ignorera. När det dessutom handlar om en
Cornelis i sitt bästa element – en livespelning, är detta naturligtvis extra
svårt, men faktum är att det här är långt ifrån den bästa liveplattan som finns
med Cornelis. Visserligen innehåller den oförglömliga låtar, men i versioner som
ingalunda kan räknas som de bästa. Även presentationerna av låtarna är, i viss
mån, undermåliga. Man känner igen mönstret från andra inspelningar, som till
exempel redan i inledande Tänk Om
Jag Hade En Sabel, där Cornelis så fint påpekar att han brukar lägga
in en ”fräckis” mellan nästa sista och sista versen för att, som han säger,
”vidmakthålla publikens intresse”. Samtidigt konstaterar han att dagens publik
är av en sådan standard att han inte behöver göra det och sålunda har han lagt
in ett skämt i alla fall, trots att han i ord förnekar det! Annars är det en
mycket stark samling låtar, kanske med Sportiga Marie, Polaren
Pär hos Polisen och Telegram För Lucidor i spetsen, som förgyller
skivan. Kul är också att den ovanligare Josef och Maria fått plats, så man kan inte anklaga någon för att
det är svaga låtar. Snarare är det en fråga om publikkontakt, och den är
synnerligen viktigt på en liveplatta av det här slaget. Där bristar det lite,
vilket gör att jag istället (eller kanske snarare ”även”) rekommenderar inköp
av Live: Montmartre Köpenhamn och Cornelis på Mosebacke!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar