Lace and Whiskey (1977) –
Det här tillhör ett av albumen jag inte lyssnat så där rysligt mycket på, det
ska erkännas. Jag vet inte riktigt varför, för när man sätter på det och
lyssnar så är det faktiskt ganska bra även om jag kanske inte i första hand
förknippar musiken med Alice Cooper.
Det mesta materialet är, liksom på förra plattan, skrivet av Cooper själv tillsammans med Dick Wagner och plattans producent Bob Ezrin och man känner väl egentligen
igen den musikaliska utvecklingen trots allt. Det finns musikaliska
utsvävningar i både Rockabillyinfluerade Ubangi Stomp och mer traditionell
rock som Damned If You Do och plattan genererade till och med en hit! – You
and Me som självaste Frank
Sinatra har gjort en inspelning av. Vidare så framförde Alice Road Rats ett par år
senare i filmen Roadie, inte kanske för att det är den bästa eller mest
representativa låten från plattan, men den passar onekligen in i det
filmkonceptet!
Liksom de föregående plattorna är
också humorn och självironin närvarande och om den förra skivan behandlade
Alice alkoholism är det ingenting mot vad han gör här (Lace and Whiskey – Duh!)
och jag gillar särskilt temat I Never Wrote Those Songs eller King
of the Silver Screen.
På det hela taget kanske en av Alice svagaste plattor åtminstone så
långt i karriären och mer intressant för de riktiga fansen än som allmänt
vedertagen klenod och det spretar lite för mycket åt alla möjliga håll för att
jag ska bli riktigt nöjd. 6/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar