The Beatles

Jag har tidigare exkluderat The Beatles fråm min lista över överskattade artister, men tusan vet om de inte hör hemma där i alla fall? Mina tidigare åsikter har grundats på alla de enormt bra låtar som Lennon/McCartney åstadkom och som jag har älskat i stort sett hela mitt liv. Det är ju en bedrift i sig att kunna fylla ett samlingsalbum med så strålande och tidslös musik men på det hela taget kanske det inte är riktigt hela sanningen.

Men efter att jag nyligen lyssnade igenom några av de andra albumen, Revolver och det genomhyllade "White Album" kan jag inte påstå att jag tycker det är speciellt tidslöst längre. Det mesta känns faktikst ganska daterat och även om det dyker upp en och annan riktigt höjdare. "White Album" inleds till exempel med Back in the USSR som är bland det bästa som kom från bandet. Överlag gillar jag Rock n' Rollen bättre än de experimentella bitarna och det är väl kanske därför jag överlag tycker det tidigare materialet är bättre?

Tidigare publicerat på annan plats, passar bättre här.

John Lindberg Trio - Made for Rock n' Roll

Jag kan inte annat än att instämma i plattans titel! Det här gänget verkar onekligen vara skapade för att leverera musik. De gör det med bravur får man väl säga! Inriktningen är rockabilly fast med lite modernare uppblandningar. Det låter modernt trots att det egentligen oftast är samma formel som funnits sedan urminnes tider (åja, nästan i alla fall). Under stundom påminner det lite om vad Brolle sysslar med musikaliskt men är fantastiskt mycket mer medryckande. Det här är deras senaste platta men om jag förstår det hela rätt finns det tre tidigare. Jag måste ha dem allihop!

Rosco Gordon - No Dark in America

Mera Blues! Den här gången handlar det om pianobaserad sådan, eller rättare sagt elpiano låter det som. Det finns förstås karakteristiska gitarr riff också men är betydligt mer sparsmakat än de riktigt riviga elektriska bluesgitarristerna. Stundom pendlar det nästan över mot jazzen och är en frisk uppblandning tycker jag. Plattan är kanske lite för lång för det blir lite träligt i slutet., Men den tia som skivan just nu kostar på Ginza tycker jag absolut att den är värd!

RL Burnside - Burnside on Burnside

Till skillnad från Eric Bibb så är det här riktig röjarblues av den gamla skolan! Tänk Muddy Waters och Buddy Guy som hamnar du i närheten. Det är elektriskt och live - vilket jag inte fattade när jag införskaffade plattan. Jag gillar generellt inte liveskivor så det var ju lite synd. Men det här är bra och är tydligen enriktigt ansedd skiva! Det kanske blir lite tröttsamt i längden men det är bra musik och bra spel rakt igenom. Kanske blir mellansnacken lite enahanda men det är kul att Burnside berättar en anekdot som är på pricken lik den som Cornelis Vreeswijk berättade i Incestvisa. Fast han stal ju den å andra sidan från Buffy Sainte-Marie och vem vet var den historien har sitt ursprung?

Eric Bibb - Booker's Guitar

Tacka vet jag upptäckarglädjen! Annars hade jag aldrig upptäckt Eric Bibb. Det handlar om blues, men på ett mycket sparsamt sätt. Det är inga svulstiga orkestreringar eller något annat som stjäl uppmärksamheten från musicerandet. Allt som behövs är Bibbs mjuka och inlevelsefulla röst och hans akustiska gitarr. Ett och annat munspel finns väl också men det är fortfarande så där folkligt och återhållsamt. Något som passar bättre på en rökig klubb än på konsertarenorna. Jag gillar det här och kommer att utforska denne man vidare. Bara det att han tydligen är bosatt i Finland gör ju honom intressant!