Stoppa pressarna! Finn Zetterholm släpper nytt!!

Det är 18 år sedan senaste plattan. 2016-11-03 är det dags för Finn Zetterholm att släppa nya plattan Månans Alfabet! Det här måste ju bara vara bra!

Bengt Sändh & Finn Zetterholm – Hemtjörda Visor – 1969/1990

Anledningen till att jag har satt ett snedsträck ovan är att Lpn kom ut 1969 medan CD utgåvan inte såg dagens ljus förrän 1990. Jag tror att det var första skivan jag införskaffade med Bengt Sändh och Finn Zetterholm, möjligen med undantag för Folklår – våra allra fulaste visor.

Hur som helst gillade jag den skarpt och den banade väg för den fascination kring dessa båda herrars visor jag allt sedan dess haft. Framförallt är jag mycket förtjust i Finn Zetterholm repertoar (sorry Bengt). Han har ett mer subtilt sätt att uttrycka sig på vilket passar mig mycket bättre. Men nu hade jag inte hört just den här skivan på länge. Jag har lyssnat på en del annat material men inte just på denna. Det slår mig att det inte tar särskilt lång tid för mig att tröttna på låtarna. Kanske har jag redan hört dem till leda, kanske är det så att jag inte längre är lika förtjust i dem? Det känns inte som det finns samma kraft i dem längre, i synnerhet inte i Finn Zetterholms bidrag. Faktum är att jag nu, i denna skrivandets stund, tycker att Bengt Sändhs låtar står sig bättre.

Ingen av de båda herrarna är speciellt snälla mot samhället och det är mycket ironi, mer i Zetterholms kompositioner än i Sändhs. Han kommenterar mera generellt medan Sändh pekar med hela handen på vad han menar.

Plattans bästa låt, i dagens dagsform räknat, står Bengt Sändh för. Det är en lite sak kallad Dygdens Lögn, lägg märke till ordvitsen. Den belyser att vi inte riktigt kan vara säkra på vad som händer i morgon även om vår ambition är att spara våra pengar, tänka på vad vi äter och skaffa oss en fin utbildning. Jag tolkar det som att det är Bengt Sändhs sätt att säga Carpe Diem kanske. Lev idag, i morgon kan det vara för sent!

Hur som helst en platta som var visfantast bör äga! Det är trevliga (elaka) låtar…

7/10

Bengt Sändh & Finn Zetterholm – Snus Mus och Brännvin – 2008

Jag kan helt enkelt inte gå förbi en skiva med Finn Zetterholm utan att köpa den. Ofta får man Bengt Sändh på köpet men det kan jag leva med, han tillhör väl inte mina största favoriter men jag har å andra sidan inget emot honom heller. Det här visade sig vara en liveskiva inspelad 1994 i mina hemtrakter, nämligen hos Tomaz Krukmakare i Vinslöv. Som sådan inspelning har den ett värde bortom det musikaliska (som faktiskt inte är speciellt högt), det är nämligen underhållning utan dess like. Både Finn och Bengt skojar och står i, får med publiken på sina dumheter och… roar helt enkelt. Det är snuskiga visor där man inte skäms för könsord eller liknande glosor och så är det snapsvisor. Den som är bekant med den kultförklarade skivan Folklår med dessa båda herrar känner förstås igen det allra mesta av de snuskiga visorna. Man kan också säga att många av snapsvisorna finna med på Bengt Sändh och Rune Anderssons skiva 54 Supvisor, så det är inget nytt under solen för min del. Det som räddar skivan, för varken Bengt eller Finn gör särskilt bra ifrån sig rent musikaliskt, är att det är roligt! Och då menar jag inte nödvändigtvis låtarna i sig utan stämningen som fastnat på skivan. Publiken tjuter av skratt och det märks att både Finn och Bengt har roligt! Medverkar gör också Sture Nordin på bas och Jan ”Tollarparn” Eriksson på piano och så ett par körtjejer som sjunger ännu bedrövligare än artisterna själva.

8/10